Oestisk skatteflykt av bolag inom äldreomsorgen.

TVprogrammet Kalla Fakta i TV4 handlade i kväll om riskapitalisters intresse för att satsa kapital i äldreboenden. Enligt programmet tjänar de stora belopp som placeras utomlands. Det bolag som granskas särskilt är Attendo Care, som driver flera äldreboenden på Lidingö. Ett äldreboende som särskilt uppmärksammades i programmet var Baggeby gård. Där har kommunen i slutet av förra året sagt upp avtalet på grund av Attendos misskötsel. Nu går förvaltningen igenom samtliga äldreboenden i Attendos regi och även andra äldreboenden.
Det är trist att ett bolag som låter sin verksamhet finansieras med offentliga medel ägnar sig åt skatteflykt. På grund av en lucka i lagen är det visserligen inte olagligt men det är verkligen oetiskt. Beklagligt att Lidingös skattepengar dras in i detta.

Bergsundsstrand 23 av Arne Sundelin

När mina svärföräldrar kom som flyktingar från Tyskland blev deras första adress Bergsundsstrand på Söder i Stockholm. Där fanns en koloni av tyska flyktingar. En främmande liten fågel bland dem var den judiska diktarinnan Nelly Sachs, som blev Nobelpristagare. Det är lätt att gripas av hennes öde. Det har Arne Sundelin gjort som i romanen Bergssundssstrand 23 ger en delvis sann, delvis påhittad skildring av Nelly Sachs tid i Sverige. Han bakar ihop den med en skildring av en ung man som i nutid bor i samma lägenhet som Nelly och som fascineras av henne öde och diktning. I likhet med Nelly drabbas han av psykisk sjukdom och hamnar som hon på Beckomberga mentalsjukhus.
Till detta kommer en tredje ganska otäck historia om en baby som i experimentsyfte placeras i en mörk källarlokal.

Det blir lite för mycket och lite för rörigt. Det hade räckt med skildringen av Nellys liv. Jag har inget emot att man, som författaren gör, väver ihop fiktion och fakta.
Bara fiktionen är trovärdig. Och det är den i Arne Sundelins skildring av Nelly Sachs.

Inga barn ska få gifta sig

En statlig utredare föreslår att föräldrar som vars barn under sexton års ålder gifter sig ska kunna dömmas för brott. Det är bra. Men varför sätta gränsen vid sexton? Enligt FNs barnkonvention är man barn tills man är arton. Det finns ingen anledning att låta någon under den åldern få ingå äktenskap. Erfarenheterna visar att unga flickor som blir bortgifta före arton ofta slutar eller tvingas sluta skolan för att sköta hem, man och barn och ibland äldre släktingar. Deras framtid utan utbildning spolieras.

Detta strider mot kvinnors mänskliga rättigheter och även mäns rättigheter. Det är alltför lite uppmärksammat att även unga män tvingas gifta sig alldeles för unga och med en kvinna de inte vill ha.

Män gör sig inte besvär

Åtminstone inte om de skulle vilja sitta i styrelsen för UNIFEM Sverige. Jag blev verkligen besviken när jag som medlem och styrelseledamot deltog i UNIFEMs årsmöte i lördags. En het fråga gällde om män skulle kunna sitta i styrelsen, eftersom män får vara medlemmar. Självklart tycke jag och flera andra. Men tyvärr inte en majoritet, som ansåg att män inte ska få konkurrera med kvinnor om den makt ett styrelseuppdrag i UNIFEM medför. Nu hör det till historien att män enligt förslaget till årsmötet bara skulle få utgöra 20% av antalet styrelseledamöter. Detta mot bakgrund att definitionen på en kvinnorganisation, enligt de statliga bidragsreglerna, är att minst 80 % av medlemmarna ska kvinnor.

För mig är det självklart att när män får vara medlemmar i en kvinnoorganisation ska de också får möjlighet att sitta i styrelsen. Annars är det odemokratiskt.

Hårt tryck på kvinnor i politiken

Är kvinnor mer utsatta än män i politken? Och på ett annorlunda sätt? Jag är övertygad om det. Att det blivit vanligare med kvinnor i politiken innebär inte att de granskas mindre än tidigare. Tvärtom förefaller det. Kvinnliga politiker uppmärksammas inte alltid så mycket för sina åsikter som för sin livsstil. Mycket talar för att det inte gäller män i lika hög grad och på samma sätt.

Nu lämnar finansborgarrådet Kristina Axén Ohlin politiken. Hon har under många år varit en ledande och mycket uppskattad moderat politiker i Stockholms stadshus. Som ensamstående med tre barn har hon fått betala ett högt pris i form av ständig stress och alkoholproblem. Öppet och modigt berättar hon i media om detta.

Det privata är politiskt brukar det heta. Det gäller, menar jag, i hög grad för kvinnor. Och på ont och gott kommer det att märkas allt mer ju fler kvinnor som tar plats i politiken. Det kommer att förändra det politska landskapet.

OS blir ingen propagandaframgång för Kina

Jag har tidigare i flera debattinlägg förespråkat en bojkott av OS i Kina. Kina borde aldrig ha fått de olympiska spelen. Att Kina därigenom skulle bli ett demokratiskt land som respekterar mänskliga rättigheter var vi många som inte trodde på. Förhopningar om att genom samtal och opinionsbildning få den hårdförde kinesiske presidenten Hu Jintao att ändra attityd till oliktänkande kineser har helt kommit på skam.

Nu blir spelen av i Kina och en större bojkott blir det inte, även om presidentetn i EUs ordförandeland vid tillfället, Nicolas Zarkosy, överväger att utebli invigningen. Så gör även Englands premiärminister Gordon Brown och Tysklands förbundskansler Angela Merkel .Men OS blir inte den propagandaframgång som kineserna räknat med. Det märks redan nu när demonstrationer och kravaller möter facklan med den olympiska elden runt om i världen.

Birgitta Ohlsson, folkpartiets utrikespolitiska talesman, liksom andra liberaler föreslår att alla närvarande svenskar, idrottsmän, politiker och åskådare ska bära ett vitt band för att markera sin avsky för Kinas kränkning av mänskliga rättigheter. Det vita bandet betyder sorg i Kina. Det är en bra idé.

Tankar kring Engla

Vi är säkert många som inte kan släppa tankarna på Engla och vad hon kan ha fått uppleva sista stunden i sitt unga liv. Det är en mardröm för alla föräldrar att tänka på hur ens barn har utsatts för våld och ond, bråd död. Vad hjälper det att man får veta att det är ytterst ovanligt att män överfaller okända kvinnor när det händer mitt barn. Det har ändå hänt.

Mordet på Engla väcker också frågor. Är det rimligt att avslöja förövarens namn innan rättegången mot honom inletts? Nu talar ju allt för att det var han som förgrep sig på Engla. Men dömd är han ännu inte. Tills nyligen har det ansetts att namnen på brottslingar ska avslöjas först när dom fallit. Denna princip tillämpar media tydligen olika. Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen anger redan nu namnet medan t.ex DN väntar. Jag tycker md hänsyn till de anhöriga att man kan vänta.

Hur ska en sexualbrottsling behandlas i fängelset? Är det någon mening att försöka hjälpa honom med psykiatrisk vård? Ska han överhuvudtaget vistas i fängelset där andra intagna kommer att mobba honom. Sexualbrottslingar lär stå längst ned på stegen och bli hårt behandlade av sina medbrottslingar. Meningen med en human kriminalvård är att så långt det är möjligt rehablitera honom till ett nlormalt och drägligt liv. Det är nyggt tänkt men är det realistiskt. Jag önskar jag visste.

En övre gräns för bilförare?

Lidingö Tidning ställer på sista sidan frågan till fem lidingöbor om det bör finnas en övre gräns för bilförare? Svaren varierar. Tre av de tillfrågade anser detta, medan två inte tycker det. De föreslår istället tester eller ett nytt körkortsprov när man fyllt 70. Frågan har stötts och blötts i riksdagen under många år. Men detta är mycket känsligt så inget parti vågar driva frågan. Äldre bilister hävdar med bestämdhet att man blir inte sämre bilförare med åldern, bara försiktigare.

Min uppfattning är att alla körkortsinnehavare, oavsett ålder, bör genomgå ett prov t.ex. vart femte år. Så är det i USA. Man får göra ett skriftligt prov, en synkontroll och en liten uppkörning. Denna modell borde kunna införas också i Sverige. Detta innebär ingen diskriminering av äldre.

Änglar finns dom? Ett besök i Hjulstaskolan

Visst finns det änglar. Åtminstone i Hjulstaskolan som jag besökt i kväll. Min Rotaryförening blev genom vår medlem Kalle Kahnlund inbjudna till skolan, där Kalle sedan många år abetar med olika teater- och musikalprojekt. Kalle med sin breda erfarenehet som teaterchef för Sagateatern har mycket att ge invandrarungdomarna i Hjulstaskolan genom kunskap och smittande entusiasm. Just nu arbetar han och ungdomarna med en musical med uppspel i maj.

Rektor Elisabeth Sörhuus driver sedan 18 år skolan mycket framgångsrikt. Hon har fått uppmärksamhet och flera priser för sina inatser. Skolans "änglar" är kamratstödjare och hjälper till på olika sätt att hålla skolan ordning. 40 språk finns representerade i skolan, ett fåtal elever har svenska som modersmål. De ungdomar vi träffade var härliga, öppna och mycket motiverade i sina studier. De väcker hopp om en kommande invandrargeneration som kan bidra till Sveriges utveckling

Mininstermordet av Gretelise Holm

BOK. Ministermordet är den lockande titeln på en deckare av den danska författaren och journalisten Gretelise Holm (Piratförlaget). Jag är förmodligen yrkesskadad för jag gillar bäst att läsa böcker med politisk anknytning. Denna deckare, som verkligen inte gör mig besviken, handlar om journalisten Karin Sommer, snart pensionär, som dras in i det komplicerade mordet på den kvinnliga danska integrationsministern. Boken rör sig på flera plan, i inflytelserika politiska kretsar, i högreståndsmiljöer och i Köpenhamns undre värld. Trådarna löper tätt mellan dem.

Det är en extra poäng att huvudpersonen Karin varken är vacker eller ung. Det gör henne trovärdig och sympatisk. Det finns också i boken kritik mot den hårda danska flykting- och invandringspolitiken. Att hon syftar på Venstre är uppenbart, men det hade känts bättre om hon inte kallat regeringspartiet för Liberalerna.
Gretelise Holm är en av alla dessa framgångsrika kvinnliga deckarförfattare, som kommit fram de senaste åren. De markerar en framgång också för jämställdheten

Ett glas sherry

Jag läste nyligen i Lidingö Tidning att det privata sjukhemmet Söderås på Läroverksvägen har dömts ut av länsstyrelsen och därför måste slå igen. Den lilla grupp dementa damer som bor där får flyttas till Siggebogården. Skälet är att det vackra huset inte uppfyller kraven på ett sjukhem. Jag har besökt Söderås och blev väldigt tilltalad av den stilfulla miljön och den rofyllda atmosfären. Visserligen hade inte alla damer egna rum och de fick dela hygienutrymmen. Men denna brist tycker jag kan uppvägas av en varm och omsorgsfull omvårdnad i en hemliknande miljö.

Det slår mig att om en grupp äldre slår sig ihop och köper ett hus för att bo tillsammans har de rätt till hemtjänst hur opraktiskt huset än är. Kanske skulle detta hus kunna omvandlas till ett privat äldreboende.

Det är i alla fall skönt att veta att damerna får fortsätta att ta sitt glas sherry tillsammans på fredagskvällarna även när de bor på Siggebogården.

Har demokratin en chans i Zimbabwe?

Trots att oppositionen vunnit parlamentsvalet i Zimbabwe och även förefaller vunnit presidentvalet vill tydligen inte president Robert Mugabe släppa ifrån sig makten. Det är skrämmande när en av världens värsta diktatorer kämpar med alla medel för att behålla sin makt över ett land som han så hänsynslöst kört i botten. Zimbabwe har tidigare beskrivits som Afrikas kornbod. Nu har landet pga Mugabes vanstyre blivit ett av världens fattigaste med en skenande inflation, hög brottslighet och en skrämmande spridning av HIV.

Jag besökte Zimbabwe för några år sedan och blev beklämd över vad jag fick se och höra. De som kan lämnar landet med förhoppningar om en bättre framtid i t.ex. Sydafrika. Då fick jag också, som riksdagsledamot, träffa oppositionsledaren Morgan Tsvangirai i hans välbevakade hem. Han är en öppen, sympatisk och karismatisk person, beundransvärd i sin outtröttliga kamp mot Mugabe. Måtte det nu gå vägen för honom att bli president.

Det tragiska med Mugabe är att han började som en folkhjälte hyllad på sextiotalet också av många Afrikaengagerade svenskar, bl.a författaren Per Wästberg. Sedan gick det snett. En orsak lär enligt skvallret vara att han träffade en ny kvinna, som han gifte sig med. Hon lär ha ett mycket dåligt inflytande över honom och hans politik. Det är farligt med kvinnor som skaffar sig makt sängkammarvägen.

Vad ska hända på Elfvik?Hur blir det med ridningen?

Jag har just kommit hem från folkpartiets månatliga cafémöte i Ansgarskyrkan. De äger rum den första onsdagen i varje månad och alla är välkomna. Ett aktuellt ämne tas upp. Denna gång handlade det om framtiden för Elfvikslandet. Mötet var mycket välbesökt och vi liberala poltiker fick lyssna till många kloka synpunkter och önskemål från engagerade lidingöbor. Möjligheter för fortsatt ridning på Elfvik dominerade debatten. Finns det möjlighet att bygga ett nytt ridhus? Kanske ett kommunalt ridhus vid Bjälbo? Ridhusen behövs både i Stockby och på Elfvik. Kön för att få rida är lång. Många ungdomar måste fara in till ridhusen i Stockholm.

Andra förslag vi fick med oss för Elvik gäller ett naturbruksgymnasium, seniorcafé midsommarfirnade, koloniträdgårdsverksamhet, mulleverksamhet, konsthantverk óch musikverksamhet i magasinet och boulebanor. Men framför allt varsamhet med utvecklingen av den underbara miljö som Elvikslandet ger oss. Detta möte gjorde mig glad och stimulerad som politiker.